ur min dikt: En frostig ros
Uppe i det blå skymtar jag minimala diamanter
Som tindrar över det gigantiska himlavalvet.
Ett ögonblick senare
sneglar jag ut över en vitklädd mark
där snön lyser upp det dunkla landskapet.
I det dunkla landskapet känner jag en kyla
en isande il
som sveper rakt ner i lungorna.
Denna kalla luft
fryser mitt blod
så jag blir kall.
Mitt hjärta stelnar
och skapar ett skal
utav fruset vatten
då det upphör några få sekunder
när vindpusten smeker mig.
sv: nu minns jag inte vad vi pratade m:P du frågade om jag blev opererad, för vad?:P
sv: JAHA nu är jag med:D nej jag opererades aldrig, jag åt medicin så till slut växte problemet bort:)
fin dikt! hoppas du fått låten ur hjärnan nu :)
Fin blogg !
Allt bra idag ? ;)
Härligt :) jo de e bara bra med mig me :)
Bra dikt! Kram