jag har börjat och fundera mina funderingar lyder vad är meningen med att bara vara så som vi människor är? även fast jag gör saker så känns det oftast som om jag gör ingenting att jag bara är. är det så som mina tankar säger eller går det att ändra sättet att tänka?

jag förstår inte detta? jag känner mig lost i mina undringar!