Ännu en dag att överleva fy tusan vad dagarna är tråkiga. Jag vill hem är inte här på psyket under tvång utan frivilligt varför får jag då inte äka hem när jag vill? Jo pga. det är en utredning som jag väntar på och den är på tisdag sedan ska det bli vårdplanering men jag vill hem på tisdag fast det ända positiva med allt är att jag har möjlighet och vara social om personalen har tid förstås.

Jag hade planerat att rymma igen jag skulle gå och köpa choklad med en skötare och en annan pasient men när dom gick före mig passade jag på att gå ut och då sa skötaren: - vad ska du? Jag svarade jag ska ut. Personalen: -om du går ut det hållet får du ine gå ut mer. jag gick sedan ut.

Jag velade och tänkte ta bussen hem igen när jag kom tillbaka ca 15.15 efter ca 1 h så sa dom: - din kompis har kommit. Personen bara: - det var väl onödigt. Jag sa inget speciellt.

Ångrar som fan att jag kom tillbaka hit kunde lika gärna sticka hem det är ingen som bryr sig kunde lika gärna sticka hem jag stack för att mina tankar tvingade mig till och göra det. Jag var inte mig själv.det är svårt att prata om djupa saker när det känns som om personalen inte har tid eller möjlighet att lyssna på pasienterna. Jag vet inte ens vad jag ska prata med dom om angående mina djupa tankar det känns tomt och konstigt. Jag börjar få ångest får väl be om en stesolid. Hoppas dom tror på mig att jag verkligen behöver medicinen. Vill slippa ångest och oron som spökar i min förvirrade själ.