Uppe i det blå skymtar jag minimala diamanter
Som tindrar över det gigantiska himlavalvet.
Ett ögonblick senare
sneglar jag ut över en vitklädd mark
där snön lyser upp det dunkla landskapet.

I det dunkla landskapet känner jag en kyla
en isande il
som sveper rakt ner i lungorna.
Denna kalla luft
fryser mitt blod
så jag blir kall.
Mitt hjärta stelnar
och skapar ett skal
utav fruset vatten
då det upphör några få sekunder
när vindpusten smeker mig.