jag det snöar jag ser det snöar saltapinnar här hos mig :P haha käkar sådana just nu till efterrätt efter frukost. mums
btw så ser det ut som värsta kriget här man kan tro att kisen å jag haft fest. men det har vi icke.

fy fan vad jag e trött i dag usch oxå känns det i pek, lång å ring fingrarna i vänsterhand. det är på väg att göra ont på handledernas undersidor. blä :P.

Jag hoppas att jag mår bättre under eftermiddagen för jag ska ut en sväng i det fina söndagsvädret :) troligtvis hänger kameran med.

men ni får ha det gott i dag här kommer en inledning på min ev. kommande bok om jag pallar dvs.

Mitt ute på landet vid namn Lyckoby befinner sig denna unga tjej Amanda.

Hon är i 20 årsåldern.

Denna deprimerande lilla flicka uppehåller sig just nu på sitt gamla barndomsrum

eftersom hon bor hos sin pappa Bob Karlsson.

 

Amanda funderar över hur hon en gång i tiden var som person.

Hon funderar länge och väl över hur dåligt hon egentligen mår innerst inne i själen.

Hon önskar av hela sitt trasiga hjärta;

Att hon slutar gråta

samt finner vägen till sitt sanna jag.

Då hjärtat blir helt igen

men hur ska det gå till?

Vem kan hjälpa mig? undrar hon.

 

Amanda tar och hämtar telefonkatalogen.

Hon ser på sidorna över kommunens sjukhus.

Där bläddrar hon fram till Ytterstadens Kommun

och får syn på ett telefonnummer till psykavdelningen.

Hon ringer och ringer men ingen svarar.

 

Besviken fattar hon ett impulsivt beslut. Jag kör till psykakuten.

Sagt och åstadkommet, som handen passar i handsken, helt perfekt,

följde Amanda sin inspiration, sitt rop på hjälp.